(Pappa vid tangentbordet)
Jag håller på att få en ny tand. En 6-årstand längst bak bakom alla andra tänder. Det gör ooooooooooooooooooooooooooont närman äter. Men då säger jag "Förbaskade gamla, nej NYA tand" och så äter jag i fast det gör ont och så tänkter jag inte på den utan försöker tugga på andra sidan, fast jag har en lite lös tand där.
Just nu bor vi hos en gammal tant som heter Ruth. Hon är typ 60 år och hon är snäll. Jag får låna hennes cykel. Alltså inte en banta stor utan en pyttelite, den heter till och med Pixie (alltså "älva" på engelska). Ruth bor utanför Wanaka. När ni nu läser detta så sitter vi här i hennes hus. Hon har en till i familjen, och det är hennes hund Homer. Men förutom dem är vi en massa andra som bor här också. Sex stycken till just nu. Det är vi fyra och två amerikaner. På tsöndag kommer Lu & Luca tillbaka. Det är två fransmän som bodde här förut. Man kan wwoofa hos Ruth, det är därför alla är här. Wwoofa är att man jobbar för mat och husrum. Alltså bo i hennes hus. Just nu har hon sex wwoofers, men sen när fransmännen kommer tillbaka blir vi åtta wwoofers. Eller fyra wwoofers och fyra kompisar, för Ruth har sagt "You are not wwoofers, you are friends". Whooooooooooho! Det är bra.
Sen jag skrev sist har vi varit på en glaciär. En glaciär gör man glass av (Ha ha ha). Vi gick en vandring på Fox Glacier (det är namnet på glaciären och byn också nedanför den), det var perfa! Först åkte vi buss, sen gick man uppuppuppuppupp på sidan av glaciären längs en grusstig så vi sen kunde komma upp på den. Innan vi gick ut på isen fick vi sätta på oss isdubbar på fötterna, alltså under skorna. Man fick som om man hade kissat på sig och så skulle man klampa hårt som sjutton för att då fastnade isdubbarna i isen och man kunde inte trilla ner. Om man ville fick man ha stavar eller pinnar också. Jag tog en stav. Guiden hade ingen, av dem, men hade en ishacka som hon kunde hacka ut trappsteg i isen med som vi kunde gå på sen.
Uppe på glaciären var det burrkallt. Jag fick låna handskar av guiden som var förstora för mig, men det var bättre än att frysa. Isen var 300 meter tjock. (Karin kan berätta hur tjockt det är) och den var lika gammal som min morfar - 80 år. Jag fick isglass - på riktigt alltså! - från glaciären som guiden borrade loss. 80 år gammal isglass! Men den smakade bara isbit.
Vid sidan av glaciären växte - regnskog. Konstigt eller hur?! Regnskogen borde väl ha fryst till is, eller hur? I regnskogen finns det Kea, det är sorts papegoja. Ibland flyger de ut på isen. Kea är nyfikna och vi kallar dem för "titta-vad-jag-har-titta-vad-jag-har!" för de käkar ibland upp listerna på bilen så man får se upp för dom. De letar efter saker som glimmar och flyger gärna iväg med dem, typ en sked eller nått.
Tyvärr såg vi ingen kea, men här kommer en bild på den:
För flera veckor sen var vi ute i Marlbourough Sound (det uttalas [marl-boro saaund]. Där wwoofade vi, men inte jag och Engla. Vi lekte med barnen som fanns där! De hette Mahalia och Azzan (alltså inte Azkaban ;) ). De var 11 och 9 år. Engla tyckte den skule heta Fågelfarmen för de hade säkert 1000 fåglar där, men vi kallar den för Bästa-kompis-farmen. Vi hade vattenkrig, badade i havet, snorklade (första gången jag snorklade fick jag en havsvattenvåg i min snorkel, men sista gången sa Azzan att han såg en 2 m lång stingrocka men vi trodde inte på det), dödade får (eller tittade på), tog hand om hundar, följde med deras storasyster Shoshanna ut och gillrade possumfällor.
Nu orkar jag inte skriva mer. Jag får skriva mer sen
Hej då!
Alvin
